Sandro Malmquist och hans verksamhet som scenograf

Ann-Margret Liljequists akademiska avhandling har som huvudsakligt syfte att redogöra för Sandro Malmquists bidrag till scenografin. Den första delen av studien syftar dock till att bidra till berättelsen om denna begåvande svenska teaterman, aktiv under en stor del av 1900-talet (uppskattningsvis mellan 1920 och 1970). Malmquists framgångar är inte minst anmärkningsvärda om man tar i beräkningarna att han hade den dubbla funtionen som regissör och scenograf i två tredjedelar av sina totalt 300 (ca) produktioner. I den andra delen av studien analyseras närmare produktioner av åtta olika pjäser, där Malmquist fungerade som scenograf. I avhandlingens tredje del presenteras vissa teorier om Malmquists samlade bidrag. Flera faktorer, vilka är integrerade delar av scenografi, diskuteras här, som teaterinteriörens funtion i termer av ljussättning, scenen i sig, sätt att få ihop scen och salong, nivåer i speldelen. En fjärde del i avhandlingen är ett supplement som består av listor över produktionerna i vilka Malmquist deltog. Ingående forskning har utförts här för att få ut den bästa grunden för studien. Detta gäller också de illustrationer som förekommer, varav de flesta ej publicerats tidigare.

Studien baseras huvudsakligen på intervjuer och samtal med Malmquist, hans tillgängliga skisser på scenografier och kostymer och recensioner i pressen. Andra källor har varit fotografier av uppsättningar och kostymer, modeller, program, regimanuskript osv.


Ann-Margret Liljequist’s Ph.D. dissertation has as it’s main purpose to give an account of Sandro Malmquist’s scenographic contributions. The first part of this study, though, aims at giving an account of this gifted Swedish theatre man, active during a great part of the twentieth century (approx. 1920-1970). The achievements of Malmquist are not the least remarkable when considering the fact that he has had the double function of director and scenographer in two thirds of a total of 300 (approx.) productions in which he has been involved. In the second part of the study, productions of eight different plays, where Malmquist’s function was scenographer, have been subjected to a rather close analysis. In part three certain theories are presented concerning Malmquist’s complete contribution. Several factors, which are integral parts of scenography, are discussed here, such as the functions of the interior of the theatre in terms of: the lighting design; the stage itself; ways of bringing together the stage and the auditorium; levels in the playing area. A fourth part is a supplement consisting of a list summarizing the productions, in which Malmquist has taken part. Comprehensive research has been carried out here in order to obtain the best possible basis for the study. This also applies to the illustrations, most of which have not been published previously.

The study is chiefly based upon interviews and talks with Malmquist; upon his available sketches of set designs and costumes; and upon reviews in the press. Other sources of information have been photographs of the set and costumes, set design models, programs, director’s manuscripts, etc. (where available).